Arktis - metangasutsläpp från tinande permafrost

Anteckningar från videoinspelning av föreläsning den 11/2 2014 av Örjan Gustafsson, professor i biogeokemi vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap, Stockholms Universitet. Videon finns här: http://www.su.se/play/public-lectures/norra-ishavet-kylig-hotspot-i-klimatpusslet-1.165957




Människans utsläpp av växthusgaser ger mest påverkan från CO2, cirka 1,7 W/m2, därefter svarta sotpartiklar, cirka 1 W/m2, därefter metan, CH4, cirka 0,5 W/m2.
CO2 är långlivad, storleksordning 100 - 1000 års effekt i atmosfären, sotpartiklar har bara effekt i en vecka och metan har cirka 10 års kvarvarande effekt i atmosfären.



Metanutsläppen från tinande permafrost har potential att få större uppvärmningseffekt än CO2-utsläppen



Cirka 50 procent av allt organiskt kol som finns på vår planet finns infruset i den arktiska permafrosten och det kolet kan omvandlas till metan eller koldioxid om permafrosten tinar.
Temperaturökningen har varit mycket större i Arktis än det globala snittet, bilden visar också att det öst-sibiriska arktiska havet har haft extra stor uppvärmning, vilket innebär att permafrosten har börjat tina här.



Kol-mängden som finns i permafrost på land är cirka 1024 miljarder ton och mängden som finns i havsbottnen är cirka 1400 miljarder ton. Dessutom finns mer än 400 miljarder ton i den eroderande öst-sibiriska kustlinjen, Yedoma, där tinande och våg-eroderande branter sprids ut i havet och sedimenterar ner på havsbottnen. Detta kan jämföras med den atmosfäriska mängden CO2: 760 miljarder ton, och CH4: 5,6 miljarder ton.



IPCC sade före 2008 att det finns ett permafrostlock som hindrar metangas från att läcka ut från sedimenten i de arktiska havsbottnarna. Om detta skulle stämma skulle koncentrationen av metan i vattnet vara cirka 4 nanomolar, men mätningar under expeditionen 2008 visade ofta på koncentrationer som var 10 -100 gånger högre.



Beräkningar av metangasläckaget till atmosfären har gjorts och resulterat i den nya siffran 17 miljoner ton per år från östsibiriska arktiska havsbottnen, vilket är ungefär lika mycket som det beräknade läckaget av metangas från landområdena, alltså tundran kring hela arktis.



Processen är alltså igång, borrkärnor till 50 meters djup visar att temperaturen i permafrosten under havsbottnen ligger nära noll grader Celsius vilket innebär att töandet påbörjats och metan läcker ut.